Läser en hel del bloggar. Främst bloggar där det är mammor som skriver med barn i ungefär samma ålder som våra. Det känns som att det finns två läger. De som skriver att det ÄR jobbigt att ha barn och de som påstår precis raka motsatsen hela tiden.
Jag känner lite att först och främst har det med förväntan att göra. Vad man förväntat sig av föräldraskapet. De som förväntar sig att livet ska levas på som vanligt. De som inte kanske tänkt på hur mycket som kan komma att förändras.
För oss ändrades livet radikalt. Med en enorm oro och extremt lite sömn. Alltså så lite sömn att folk inte tror mig när jag berättar. Det var jobbigt.
Jag tror också att idag finns det mycket enkla lösningar på "problem" det finns en del quick-fixs. Men när det kommer till barn och barnuppfostran finns det inga genvägar. Är man inte van att jobba den hårda vägen så känns det nog jobbigt med barn.
Livet med barn kanske också romantiseras en del i vissa kanaler och så blir man lite överraskad över att det faktiskt är jobbigt.
Jag tycker att det finns delar av föräldraskapet som är jobbiga. Det finns delar som är tålamodsprövande och svåra. Men så är ju livet i stort. Så ja det ÄR jobbigt att vara förälder precis som livet i stort faktiskt är jobbigt ibland.
För mig har livet och föräldraskapet blivit mindre jobbigt sen jag insåg att det faktiskt får vara jobbigt ibland. Jag måste inte alltid tycka att allt är underbart. Att acceptera livets upp och ner och bara följa det har gett mig färre ner.
Kommentera