När tvååringen gör tvärtom hela dagen sista timmen längtar man till att han ska gå och lägga sig. Sen när han väl sover då saknar man honom nästan så man tänker att det inte gör något om han vaknar.
När jag för trettio minuter sen tappade humöret på Olle och skrek så han började gråta, ja då känner jag mig inte direkt som en bra mamma. Sedan får jag en puss innan han och pappan går in tills hans rum för att sova då får man ju lite dåligt samvete.
Älskade älskade barn. Du ger mig verkligen allt och testar mig varje dag. Kärlek, glädje, frustration, ilska men ändå är det ju all kärlek och glädje man kommer ihåg från dagen när man kryper ner i sängen på kvällen.
Igår sov han fortfarande kvart över åtta. Jag gick in i hans rum och drog upp rullgardinen, tände lampan och tog kortet ändå vakna han inte. Annars brukar han vakna runt halv sju.
Kommentera