Bebistiden rinner ut. Vår minsta lilla bebis har funnits här med oss ett helt halvår.
Om lika lång tid till är han knappt en bebis längre. Snart börjar den där tiden när det liksom aldrig är lugnt eftersom man har ett barn man måste "jaga" runt. Ett barn som liksom är en fara sig själv mest hela tiden. Den tiden tyckte jag var tuff med Olle så vi får se hur det blir med Ebbe.
Men först och främst, en liten uppdatering om vår lilla Ebbe just nu
Han väger ca 7,3 kg och är 67cm lång. Igår stack hans första lilla tand i genom.
Han har vänt sig från rygg till mage i nästan en månad nu. Mage till rygg har han vänt sig sedan han var typ tre månader. Han kommer framåt ibland men mest snurrar han runt eller åker bakåt istället. Så då kan han bli lite irriterad.
Han har fått smakportioner sedan han var prick fem månader. Han tycker om att smaka men vill absolut inte svälja. Så det verkar som jag får fortsätta amma ett bra tag. Men vi tragglar på med gröt till frukost och någon puré av olika slag till lunch. Han vill amma minst varannan timme dygnet runt så det sliter lite på mig känner jag. Samtidigt så älskar jag amningen så jag får helt enkelt gå med på de få nackdelarna också. Än har jag inte tänkt börja försöka vänja honom av med någon nattamning.
Hans största idol är Olle! Han älskar att titta på när han leker och för det mesta är Olle en väldigt snäll storebror som försöker inkludera Ebbe lite i sina lekar.
På många sätt verkar han vara ett lugnare barn än Olle. Men när han väl blir arg, då jäv... då är det nästan bara mamma och bröstet som kan trösta honom.
Han sover bra om han får äta varannan timme och ligga nära sin mamma helst mage mot mage. Jag tycker mest att det är mysigt. Även om tre timmar sömn i sträck och på rygg hade varit lite skönt.
Kommentera