Mitt hjärta är sprängfyllt av så otroligt mycket kärlek, att jag undrar om det ens är möjligt. Jag är så tacksam för mina två älskade små pojkar.
Jag är så tacksam för de här åtta månaderna som Ebbe hittills varit här och förgyllt vårt liv. Tacksam för att jag njutit på ett helt annat sätt den här gången.
Älskade små barn. Idag har vi haft en jobbig dag. Sitter just nu i bilen för att det var det absolut enklaste sättet att söva båda barnen en dag som denna. Ebbe har hög feber, runt 40 grader. Han vill bara vara nära, såklart. Jag har burit på honom hela dagen. Så Olle har ju fått stå undan lite. Och hur var det nu? Får man ingen uppmärksamhet måste man ju se till att få det. Klär av sig kläderna jag precis lyckats få på honom. Hittar på hyss hela tiden, öppnar lådor och välter ut grejer, ska röra i kokande ris med för liten sked.
Flera gånger tappade jag tålamodet och skrek till. När vi ätit mat så frågade jag honom om han tyckte mamma hade skrikit för mycket idag. Han nickade och började gråta och mitt hjärta gjorde så ont. Stackars älskade lilla Olle. Allt han vill är ju att jag ska se honom också och inte bara Ebbe. Eftersom det inte alltid går så smidigt när jag ska söva båda barnen så tog jag den lätta vägen idag. Så därför sitter jag nu här i bilen med två sovande barn. Snart är det nog dags att väcka Olle...
