Virrvarr av Anna

MEN

*Att passa tider med en bebis och en tvååring är inte helt lätt. Just nu tycker jag att vi inte behöver den stressen på morgonen. Vi har det så lugnt och skönt. Alla sover så länge Olle sover. Tittar på morgonshowen en stund liggandes i vår säng alla tre. Låta frukosten ta den tiden den tar. Lalla runt i pyjamasen och vakna i vår takt. Vi är ofta inte klara med morgonen förrän runt halv tio.

*Risken är ju också att Olle känner sig bortvald och vi lämnar bort honom tre dagar i veckan. Vi vill låta Olle och Ebbe lära känna varandra och bli ett sammansvetsat litet team. 

*När Olle kom hem från förskolan var han ju alltid helt slut. "Konflikterna" hemma blev fler. Nu har vi tid att ta" striderna" som faktiskt uppstår med en tvååring. Jag känner att jag har tid att vara den förälder jag vill vara. Vi har tid att göra saker tillsammans.

*Om Olle skulle gått på 15 timmars skulle både Hampus, Ebbe och jag vara hemma tillsammans utan Olle varannan vecka. Och det känns ganska konstigt att lämna iväg Olle när Hampus är hemma. Nu kan ju Olle få en hel del egen pappatid istället och det tror jag är viktigare när man precis fyllt två än att få kompistid.

Vi åker på aktiviteter med andra barn minst en gång i veckan men gärna två gånger. Så Olle får ju ändå träffa andra barn i sin egen ålder.

Vi har alltså valt helt frivilligt att låta Olle vara hemma med oss. Trots att det kan man ju ibland faktiskt tycka att det är lite jobbigt att vara hemma med båda barnen. Eftersom det är ju faktiskt jobbigt med barn ibland.

Det finns ganska mycket forskning som visar att barn inte behöver några sociala kontakter med andra barn innan de är tre. Utan tid med föräldrarna är det bästa med så små barn. Eftersom att vi har möjligheten att vara hemma med båda barnen så vill vi vara det. På gott och ont.

Hur vi gör när Olle blir tre och erbjuds allmän förskola har vi inte bestämt än. Det återstår att se.